Dagens Nyheter – 17 juli 1866, sida 1

———S——— Pn igenom en hatt som en af hans män bar på hufvudet. — För tusan, nu blir det allvar, ropade Billins, men jag hoppas att vi skola kunna ge det der folket nog att beställa. — Utan att säga ett ord vidare, förde hau sin egen bössa mot axeln, sigtade och sköt på den person som stod närmast och just då höll på med att ladda sitt vapen. Om kulan träffat mannen, kunde han icke straxt se, men en af hästarne stegrade sig och tillställde derigenom stor oreda på timmerflotten. De öfriga hästarne trängdes tillhopa samt började stampa och slå bakut, hvarvid flotten skakades och sattes i vaggande rörelse, så att det blef svårt för de män, som befunno. sig derpå, att behålla jemnvigten och naturligtvis alldeles omöjligt att skjuta med någon säkerhet. De som voro i piroguerna sågo huruledes två negrer hoppade i vattnet, för att icke bli sparkade af hästarne, och höllo sig fast vid flotten, under det att den lilla båten, som hittills följt flotten sida vid sida, plötsligen försvann; förmodligen ville de personer, som hade sin plats i denna båt, komma utom skotthåll. Men Billins inlät sig icke på några gissningar. — De två skurkarne i båten, ropade han till dem som sutto i den andra piroguen, vilja draga sig ur spelet. Följ efter dem, och om de icke stanna godvilligt, när ni befalla det, så skjut ned dem båda två; jag angriper under tiden flotten. Piroguen gjorde ett slag för att få sigte på de flyende, som rodde så mycket de förmådde. Emellertid hade Billins hunnit på blott femtio stegs afstånd från flottan. Negrerna sökte