Dagens Nyheter – 17 juli 1866, sida 1

SE AR RR stranden. Ahl! ett skott lossades! Detta måste ha blifvit afskjutet af någon bland Ashleys män — eller var det kanske en signal? Båten visade sig åter, men denna gång gled den ytterst långsamt, nästan omärkligt framåt. Dock sutto nu två män deri och dessa rodde af alla krafter. Men sel! ett hörn af en större timmerflotte framskymtar, den lilla båten har denna i släptåg. Flotten blir efterhand alltmera synlig; Billins finner den vara öfverfylld af menniskor och hästar. Negrer ro densamma, för att underlätta deras möda, som sitta i båten. Billins hade sett nog; lik en orm smög han sig genom buskarne tillbaka till sin pirogue. — De fly, de bofvarne, ropade han, men de skola ej hinna långt; nu gäller det att fånga dem. Och nästa ögonblick voro hans båda båtar ute på floden. Det syntes tydligen att de som befunno sig å timmerflotten icke straxt märkte båtarne. Detta var också ingenting att undra öfver, ty svårigheten att komma ut i strömmen, höll dem alla sysselsatta. Väldiga trädstammar, som lågo nedfällda öfver vattnet, spirrade på en gång vägen för dem. De arbetade alla med ifver, och det lyckades dem omsider att nå sin afsigt. Strömmen fattade dem och de följde med denna. Plötsligen uppgaf en ibland dem ett skri; han hade blifvit varse de båda piroguerna som, rodda af starka armar, nalkades dem med stor hastighet. Billins upptäckte nu äfven två hvita personer på flotten, och han hyste sedan icke ett ögonblick tvifvel om att de voro Regulatorer. Ett tu tre brann ett skott af, och kulan gick