Dagens Nyheter – 14 juli 1866, sida 3

PA SONEN känga kom ut, för att göra sig underrättad om hvad som stod på. , Billins förde honom afsides och berättade för honom, med få ord, hvad som skett, och hvad de hade i sinnet att göra. Den gamle lät icke bedja sig två gånger; han ville följa med, och det var först sedan den unge mannen föreställt honom, huru vådligt det var att lemna fångarne ensamme i huset, hvarifrån de möjligen kunde fly och underrätta sina kamrater om den hotande faran, som ban beslöt sig för att stanna hemma och hålla vakt. Men hans fyra negrer skulle ovilkorligen följa med, i det fallet ville han icke alls ge med sig. De kunde ro båtarne och gamle Nero vara styrman. Båtarne voro egentligen så kallade piroguer, förfärdigade af ett enda stycke träd, vanligen en cypresstam, ty sådana är särdeles lämpliga för detta ändamål. Dessa båtar äro så stora, att tio män kunna sitta i dem på en gång. Negrerna förstodo förträffligt att manövrera dessa farkoster, och Billins blef snart fullt och fast öfvertygad om att han skulle komma att lösa sin uppgift på ett tillfredsställande sätt. Om äfven männen inne i skogen fullgjorde sin pligt, var brottslingarnes öde afgjordt. Han försökte få veta af fångarne något om truppens styrka, men han fann snart att detta var omöjligt; ty de förnekade båda på det bestämdaste att de voro i komplott med andra och påstodo fortfarande att de icke haft onda afsigter, utan voro fredliga resande. Det var dock temligen tydligt, att de icke talade uppriktigt, ty de kunde icke nöjaktigt uppgifva hvar deras boningar voru belägna, och Joe, som kände till trakten utomordentligt väl, fick dem snart fast så till