Dagens Nyheter – 14 juli 1866, sida 3

— Det skola de allt låta bli bädanefter, sade Billins mycket lugnt. Nåå, kunna ni inte, skynda er? tillade han, vänd till dem som skulle binda de oiände. Derpå ställde han sitt tal till dessa sednare: — Ni får icke tro, att jag låter leka med mig. Jag räknar nu till tre, och om ni icke under tiden utsträckt armarne, brinner mitt skott af... Ett... tu... — Ni skall komma att aflägga räkenskap, min herre, för att ni behandlar fredliga menniskor på ett sådant sätt, sade den ene, i det han räckte fram armarne; ty det dödande vapnet var riktadt mot hans panna, så att hans öde, i händelse han sökte draga sig ur spelet, var lätt att förutse. — Den saken behöfver ni icke alls bekymra er om, enmålde Billins med ett bittert leende. Så der, det är bra; bind dem nu riktigt hårdt. I fall ni höra till den liga vi för tillfället förfölja, skall er räkning snart bli uppgjord. Vedergällningens stund skall till och med komma fortare än ni sjelfve önska. — Liga, säger ni? utbrast den andre främlingen förskräckt. Vi höra icke till någon liga. — Det är just det vi sedan skola utröna; men för ögonblicket har jag icke lust att språka med er längre... För in dem i huset! Det gör mig ondt att vi nödgas störa den gamle Joe i hans lugna sömn; men det är under närvarande förhållanden nödvändigt. Men Joe sof ieke mera; han hade hört en mängd röster samtala utanför hans hus och