Dagens Nyheter – 14 juli 1866, sida 3

SA mr tÅRE och för öfrigt hade husets invånare ieke lemnat en enda effekt derinne. Ashley hade egentligen icke väntat sig annat; ty det var särdeles osannolikt att en person, som deltagit i en våldsbragd, skulle stanna i ett hus, beläget i närheten af skådeplatsen för hans föga hedrande bedrift; De kunde nu i ro och lugn afvakta dagens inbrott på detta ställe. Den gamle Jenkins afbidade också denna tid, men icke med så mycket tålamod. Jorden brände hans fötter: Det var ännu mörka natten och han måste med mycket besvär bava sig väg genom den vilda, sumpiga trakt han hade att passera. Men han förlorade icke modet, utan utstod med lugn alla vedermödor. Det tjenade ingenting till att påskynda marschen så mycket; ty om de hunno fram till målet, medan det ännu var mörkt, kunde de snarare omintetgöra än befrämja den ypperliga plan de uppgjort. De måste göra halt och stanna der de voro, samt vågade icke ens upptända eld, emedan de ej visste huru nära kojan låg. Männen sade icke ett enda ord högt åt hvarandra; de hviskade, så snart de skulle utbyta några tankar och kröpo ihop bakom ett par träd och buskar, för att afvakta daggryningen. Aldrig hade någon timma af deras lefnad förefallit dem längre än denna, som de måste tillbringa under fullkomlig overksamhet, ehuru afgörandets stund var så nära, Och huru kall var icke den vind som blåste genom skogen. (Forts.) qvar: