Åtskilligt från Stockholm af EB. Bögh (i Folkets Avis). Midt i beta sommaren täflade hela fem teatrar i sjelfva staden att erbjuda expositionsgästerna dramatiska njutningar, och likväl var det ute på Djurgården fullt upp med olympiska, ikariska och kankanprestationer. Stockholm var verkligen så väl sorteradt med konstnärlig underhållning, att de mest olikartade anspråk kunde bli tillfredsställda: klassiska tragedier af Shakspeare och nationela dito af Beskow, operor af Mozart, Rossini, Halevy och Meyerbeer, till och med Wagner och sjelfva Offenbach, fransyska lustspel, tyska farcer, svenska tillfällighetsstycken, dramatiska föreställningar af Mantzius, pianokonserter af Tausig, förevisningar i den högre fäktkonsten af danska gymnastiklärare, representationer i den aldra högsta skridskoåkningen al den verldsberömde, prisbelönte Jackson Haine — ett verkligt vidunder på rullar! — föreställningar i den mest infernaliska pyroteknik af eldkonungen, jernätaren ceh blydrickaren Rel-Muaeab, föreställningar i den allerbögstsväfvande och högst upplyftande kankanbaletten af hr Espinosa och hans europeiska bajaderer, förevisning af verldens aldra minsta underverk, förstorade två millioner gånger i hr Staudingers solmikroskop, och förevisning af dess aldrastörsta dito: herr Malm och hans hvalfisk! — Det var tillräckligt att välja på för den mest blandade publik af den mest olika smak; det var för mycket till och med för den outtröttligaste referent! Jag sade som Friedrich Halms Skogens Son), den herrlige Ingomar: Jag förmår icke, säger jag, förmår ieke, och ingen menniska kan göra mer än hon förmår! Derefter vidtager ödet — och jag könde, att mitt jernhårda öde tvang mig att lemna en mängd af det stora och sköna, som visades, åt dess öde utan anmälan i Folkets Avis. Jag måste till och med afstå från att beskrifva den Malmska hvalen och den hvalfiskande hr Malm, eburu det utgör en icke ringa försakelse; ty liksom den förstnämnda är det största djur, som sedan syndafloden blifvit skådadt i Sverige, så har den sednare genom sitt oförlikneliga arbete om det jätteföretag, ban sjelf utfört genom att berga det strandade hafsvidundret, förvärfvat sig den största, om än ieke varaktigaste popularitet, som någon storhet för ögonblicket njuter i Sverige. Hundratals förvånade samtida ha mot en algift af 75 öre personen stigit uppför den höga trappa, som leder in genom det uppspärrade gapet, och derefter stigit ned i den märkvärdiga salongen i hvalfiskens buk, och sedan dess har ingen tviflat på riktigheten af sagan om Jonas och hans fisk. Alla ha måst medgifva, att om sist nämnda Medelhafshvalfisk varit lika ändamålsenligt inrättad, som dess nordiska slägting, skulle han mycket ledigt kunnat tjena till fängelserum för ett helt dussin oppositionsprofeter!