Dagens Nyheter – 12 juli 1866, sida 2

dig förnuftigt; men ger du ett ljud ifrån dig I så Gud nåde dig då! Mer behöfver jag ej säg: — kom nu! Nelly skälfde af ångest, men hon vågade e göra motstånd, ty hon märkte nog i hvilka: händer hon fallit. Allt ifrån siu födelse hade hon ju aldrig haft någon vilja och tyst måst hou nu finna sig i sitt öde. Bandet, som falskeligen kallade sig Regula torer, hade cmellertid under jubel utfört sin djefvulska plan. Det gamla paret var snar fängsladt så att det ej kunde bjelpa sig. Ton mossa och ved uppstaplades omkring kaminen ofvanpå vräktes bord och stolar, och då dessa förberedelser voro afsluade, kastades mossa på de uti eldstaden ännu glödande kolen. Den hastigt uppblossande lågan grep omkring sig ibland de brännbara ämnena och derefter svingade sig mördarne upp i sadeln. En af dem hade tagit Jenkins häst. — Hvad skall du med den der gamla kraken, Ned? utropade anföraren. Djuret lönar ej ens mödan att vi taga det med os. — Skola vi då qvarlemna det: — Bah, sade en annan, i det han drag sin kuif och stötte den i hästens bringa, vi hafva genom elden beröfvat roffåglarne ett godt mäl och böra väl ge dem något i ersättning. Må de hålla till godo med kraken — och nu bort, Med dessa ord svingade han sig, jemte negrinnan, upp i sadeln och under det den tjocka svarta röken uppsteg ifrån den antända hyddan, hade den vilda skaran efter några minuters förlopp försvunnit skogen. efterlemnande de hemska spåren af sin gräsliga framfart. (Forts.)