Dagens Nyheter – 12 juli 1866, sida 1

Ma EN sent aut tänka derpå, och utan att stanna ett ögonblick, störtade han i fullt språng hemät. Hjertat upphörde nästan att slå i hans bröst, ty utanför huset varseblef ban sju eller åtta bundna hästar och några karlar, som gripit hans lilla negerflicka, Nelly, hvilkens händer de sammanbundo bakpå ryggen. Utan att veta hvad han gjorde, utstötte Jenkins ofrivilligt ett jagtrop, hvilket besvarades af hundarnes tjut, och flickan, som varseblef sin husbonde, ropade högt på hjelp, men en utaf karlarne tilldelade henne ett så häftigt slag att hon balft medvetslös sjönk ned på marken och ej vågade ropa. I ett nu var Jenkins vid hennes sida och rusade, utan att bry sig mera om de mot honom rigtade bössorna än om de varit vassrör, på den som höll Nelly och störtade honom, med ett slag af sin knuta hand, sauslös till marken. Men han var ej öfvermagten vuxen. Innan han kunde rigta ett nytt slag, hade röfvarne kastat sig öfver honom; han gjorde visserligen ett kraftigt motstånd, men efter några sekunder kastades han öfvermannad till marken, och man sammansnörde hans armar så hårdt att han ej kunde röra sig. — Hallå! din gamle gök, utropade skarans anförare, så snart han såg, att Jenkins numera var oskadlig, det var en temligen hårdhändt välkomst och det kommer väl att gå omkring i den stackars Netleys hufvud ett par dagar härefter. För tusan, käre vän, jag hade likväl tilltrott er bättre förstånd än så. Ni trodde väl icke att ni skulle kunna prygla upp oss allesammans?