Dagens Nyheter – 12 juli 1866, sida 1

Han kunic ej heller träffa någon, ty man hade ju besluta! att ej träffas förrän dagen derpå. Han måste alltså gifva sig tid att vänta. Hemma kunde han ej heller finna sig utan begal sig, efter en skyudsamt intagen måltid, ut för att något närmare undersöka terrängen. Mot aftonen närmade han sig den plats, der Netleys boning skulle ligga. Han önskade endast veta på huru långt afstånd detta hus låg ifrån det ställe, der han på morgonen varit och huru långt det var härifrån till Röda Stran? den. Omkring en mil längre bort mot vester förde en skogsväg vandraren till floden. Der brukade en bekant till houom, Joe, sin jord och underhöll tillika en färja öfver den djupa, breda floden. Joe var ej hemma; Jenkins träffade blott aans familj och den gamla negern som skötte färjan. Han ställde till den gamla negern några frågor rörande flodens djup på denna sidan — ett ämne, hvaruti negern efter många års praktik borde vara hemmastadd. Han ville naturligtvis ej upplysa negern om orsaken till sina frågor. Han ville nemligen, sade han, upptaga tio acres jord och beså dem med mais, och det skulle naturligtvis vara fördelaktigt för honom, om han kunde direkte inlasta sina varor uti en kanot i stället för att föra dem landvägen. — Gud signe er själ, Massa, sade den gamle, det går ej för sig. Sju mil nedefter floden finns ej annat än säf, och de små vikar, som här och der urhålka stranden, äro så uppfyllda med säf och fallna eller ditförda trädstammar, att en menniska behöfde ett helt år för att komma fram — det lyckas alldeles icke.