Dagens Nyheter – 11 juli 1866, sida 2

Annu lävgre ned vidgade sig floden till en liten sjö, hvarefter den, några tusen steg längre fram öfvergick till ett träsk, uppfyldt med säf och kullfallna trälstammar. Jenkins red i sakta mak utefter floden, tills säfven blef så tät att han ej kunde komma lingre. Sex eller åtta roffåglar flögo tätt öfver hans hufvud, svingade sig derefter högt upp i luften, hvarefter de, sedau de en stund kretsat dernppe, sköto ned i säfven längre fram till venster, åt hvilket håll Röda Stranden låg. Fuuno de något der? Måhända lemningane: efter ett af någon ulf eller pantber sargadt offer. Hvad angick detta honom! Men yreenbriars: — en taggig slingerväxt — frodades här så: rikligt, att hans häst hade största möda att ar beta sig fram. Det bästa ban kunde göra, var att binda honom någorstädes och på hemvägen afhemta honom. Tätt invid varseblef han en öppen plats; han hoppade derföre af, och tju-drade hästens framben så, att djuret endast med: stor svårighet kunde gå, hvarefter han gick vi-dare framåt. Hastigt föllo hans blickar på något som kom: honom att studsa. Hvad var det? Ett spår i marken! Hvarifrån kom det. En jägare kan ej undgå att ej lägga märke till en sådan företeelse och han böjde sig nåd för att undersöka. -— Anfäkta, mumlade han, det ser ju ut som ca kanot stött mot strauden! Hvarifrån kan den hatva kommit och hvem har begagnat sig af den?