Erik Gustaf Undberg ). Undberg, hvad är detta för namn? Hvad har denna tidskrifts läsare dermed att beställa? — Vi gissa att flertalet läsare göra sig dessa frågor. Undberg var under sednare delen af sin 39åriga lefnad anställd såsom skogvaktare och Jägare vid Julita gårds och A3 säterier, belägna i norra delen af Södermanland. Han dog af lungsot i början af detta år. Vi äro vana att se minnesteckningar endast öfver män, som genom slumpen eller egen kraft trängts fram i samhällets förgrund och der genom förtjenster gjort sig synliga öfver mängden. Må vi till ombyte någon gång betrakta en enkel, men upphöjd karakter hos någon bland dessa män af folket, hvilka, verkande i det tysta och snart glömda, dock under sin lefnad framstått såsom en värdig föresyn bland sina samtida. Framstående vetande och talanger, förtjenster om det allmänna 0. s. v., blända och lysa på afstånd, deras innehafvare uppbäras af sin samtid — de ega häruti både en liflig eggelse och en belöning; men mången gång bleknar deras ljus vid sidan af den rättskaffens mannen ur hopen, den der har intet och behöfver intet mer än sig sjelf, tillfredsställelsen hos sin pligtkänsla och sin ringa, men förnöjda lefnadslott. För minnestecknarens ögon framstod Undberg såsom en stjerna af första ordningen inom sin konstellation. Såsom många bland våra läsare känna, är skogvaktarens lott ej afundsvärd inom ett område der sjelfsvåld, försumlighet och muteri en gång fått innästla sig. Med sinne för det tillbörliga och rätta samt karakter att ej låta inverka på sig blir han der snart utsatt för bittert hat, ilsket bemötande af dem han blottställt, samt föremål för hvarjehanda komplotter och baktal. Då gäller såsom enda rättesnöre för honom att vara in i minsta småsak karaktersfast och utan undseende, om han ej sjelf skall blifva i annan mening fast för lastare och framstå uti en falsk dager och ställning till alla parter. Uadberg lyckades, helt och hållet i följd af sin ovanligt stora karaktersfasthet och pligtkänsla, att förvärfva sig en säker ställning inom sitt område, så att det der förut ej ovanliga sjelfsvåldet och försnillningen inom kort blefvo stäfjade, på siutet aldrig ens försöktes — och hans husbönder kunde förklara: sådan skogvaktare och sådan ordning i skogsskötseln få vi aldrig mer; han var vida strängare än vi sjelfva. Så, till exempel, hände det någon gång att, då han för husbonden anmält åverkan och uppgifvit personen, den senare, af medömkan med den felandes ställning, och anseende skadan vara underordnad, ville låta saken oanmärkt passera eller gifva nåd för rätt. Kände U. då att den felaktige eller någon annan visste saken vara af honom upptäckt, eller att den var så beskaffad att den nödvändigt måste upptäckas, så var han oböjlig att till näpst beifra förseelsen. Ty, — sade han, fullkomligt i sin rätt, — i er sak kan ni såsom husbonde göra huru ni vill; men känner man till min vetskap derom, då är den saken min och rätt måste gå för nåd, så vida jag skall kunna vara skogvaktare. Sålunda hände det åtskilliga gånger, att lagbrytare blefvo fällde till för deras ställning ganska betydliga åverkansböter. Den andel deraf som tillföll Undberg uttog han på öret; men, ) Skildringen af denne jägare utan fruktan och utan tadel,, är hemtad ur Svenska Jägarförbundets nya Tidskrift. LT er