ett barn om knappt tolf år, som i natteus mörker vandrat igeaom den långa skogen. Men för Guds skull, barn, utbrister jag, hvad för dig hit midt i mörka natten? Har du gått vilse? — Nej, svarar den lilla fattande min hand; hjelp mig, mr Billins, kom genast och hjelp pappa; de hafva fastbundit honom högt upp i en stor ek. — Bundit honom högt uppien ek? Hvilka? utropar jag. — Regulatorerna, svarar flickan, kom snart, eljest dör han och mamma är kanske död allaredan. Med stor möda lyckas jag få den lilla att berätta hvad som tilldragit sig. En hop skurkar hade kommit ridande och beskyllt Ashley för att hafva frånstulit dem två hästar. De sade sig vara regulatorer, som ville göra ett slut på alla tjufstreck. Då Ashley blef het och kallade dem för lögnare och bedragare, hade de framtagit ett rep för att hänga honom uti närmsta träd. Nu kom hans hustru utspringande och kastade sig bönfallande till deras fötter. Då förklarade de att han för denna gången skulle få behålla lifvet, men att han, för att ej undkomma alldeles ostraffad, skulle hissas opp uti en ek. Sedan de gjort så, drefvo de ibop hans hästar och redo bort med dem. Hustrun hade svimmat och i huset fanns ingen, som kunde hjelpa Ashley ned ur trädet; derföre hade flickan straxt före solnedgången sprungit hit för att söka hjelp hos mig. Jag öfverlemnade barnet i min hustrus vård, som gaf det mjölk och bröd, under det jag tillkallade Jim Bailey, som vistades hos mig för att in