hvarstädes lågo tvärs öfyer densamma. Vår vän tog en omväg genom skogen och framkom sålunda till den egentligen bebodda delen af staden, en grupp af tre små hus, hvilka stodo på en öppen plats. Ett af dessa hus var rådstugan, uppförd af trästammar, som ej ens blifvit afbarkade. Af de två öfriga husen begagnades det ena till magasin, hvari en mängd lifsförnödenheter — och ibland dessa företrädesvis whisky — förvarades, samt det andra till boningshus. Der bodde den förste kolonisten som, på samma gång han skötte sitt jordbruk, tillika beklädde en postmästares och fredsdomares embeten. Kolonisterna i trakten hade utsett Brownsville, som hade ett mycket centralt läge, till gemensam samlingsplats för afgörande af sådana angelägenheter, som i viss mån rörde dem alla. För tillfället var det icke vanlig samlingstid. Jenkins blef derföre icke litet förvånad, då han fick se en temligen talrik menniskobop på den fria plats som låg mellan de tre husen. Der fann han icke mindre än femton eller sexton kolonister från grannskapet, hvilket ville säga mycket nog; ty flera af de tillstädesvarande hade måst färdas tjugu, ja ännu flera mil, för att komma dit. Då de upptäckte ryttaren, som nalkades, för vånade de sig också ötver besöket; men snart nade de känt igen gamle Jenkins och hans bruna jagthäst. Då helsade de honom med de hjert ligaste utrop. Men hvad kunde det vara som förde honom dit just i dag? — Vänner, sade gubben till svar på de frå gor som ställdes till honom, laga framför all