Dagens Nyheter – 10 juli 1866, sida 1

Han hade derigenom kommit alltför långt bort från den rätta vägen och han hade icke lust att länge vara skiljd från sitt hem. På andra sidan om bäcken såg han tydligen spåren och lugnad häraf styrde han sin kosa åt höger genom skogen till det ställe der Reed bodde. Han kände till denna trakt så väl att han hittade fram till det lilla huset, utan att någon banad stig fanns som ledde dit. Det var ännu temligen tidigt på eftermiddagen då han nådde sin bestämmelseort; men han träffade icke Reed hemma, och dennes hustru sade honom att hennes man farit till Brownsville och att han icke kunde väntas hem förrän på aftonen den följande dagen. I Brownsville skulle en sammankomst hållas, men hon visste icke hvarföre. i Brownsville, en nyanlagd stad, som ännu bestod af blott tre hus, låg omkring sex engelska mil från det ställe der Jenkins nu befann sig. Han kunde komma dit samma afton före solnedgången. Eftersom han nu var ute i farten, beslöt han fortsätta resan. Han brydde sig icke ens om att stiga af hästen, utan sedan han fått veta af fru Reed, hvar hennes man var, helsade han vänligt på henne och satte sin häst åter i gång. Längre fram på aftonen anlände han till en bred väg, anlagd midt i skogen. Ett plakat, uppspikadt på en trädstam, gaf den resande tillkänna, att denna väg hette Storgatan. Det var den förnämsta gatan i staden Brownsville och sidogator utgingo derifrån åt höger och venster. Men ehuru Jenkins icke hade fullt tvåhundra steg till torget kunde han dock icke följa Storgatan, emedan fallda träd litet