Dagens Nyheter – 9 juli 1866, sida 2

mig och mina grannar för dumt folk, eftersom ni tro att vi utan invändningar vilja utlemna vår rättfåugna egendom åt två personer, som berätta en historia. — Ni nödgar oss således att på annan väg göra vära rättigheter gällande? — Var så god och bjud till, herre, sade Jenkins. Försök om era advokater kunna uträtta något hos oss. Jag ger er mitt hedersord på att de här komma att taga sig mycket illa ut. — Och hvilken rätt afdömer tvistemålen här? — Här hjelper man sig sjelf och finner dervid bäst sin räkning, svarade den gamle jägaren lugnt. Men der ha vi flickan. Kom hit, Nelly, så får jag tala vid dig. Hvad hette den herre, som sålde dig åt mig? — Herr Houston, sade den unga negerflickan, under det att hennes blickar oroligt flögo från den ene främlingen till den andra. Hade de kanske kommit, för att få köpa henne af hennes herre? Vid deuna tanke genomlopp en rysning hela hennes varelse. — Och hvar vistades du före den tiden? frågade Jenkins. — Jag är född i Kentucky, och när min husbonde dog, såldes jag i Memphis. — Har du någonsin varit i Little-Rock? — Nej, herre, jag vet icke hvad det är för ett ställe. — Jaså. Nu kan du få gå, Nelly. -—Men ni vet väl, herr Jenkins, sade mannen i fracken, utan att det ringaste bry sig om Nelly, att negrer och alla som härstamma från negrer icke få vittna inför rätta. — Jag ber, herr Saunders, sade gubben, att ni ville ihogkomma det vi nu icke stå inför