kallades der på trakten en hvar som uppträdde i klädesrock. Arliga ansigten! utbrast Jenkins med ett leende, i det han såg än på den ene än den andre af de främmande, Gud välsigne er, mina herrar; men eftersom ni ändtligen talar rent ut, vill jag uppriktigt säga er, att ni icke i hela Texas få låna fem dollars på era ärliga ansigten. ... Men låt oss nu tala allvarsamt, ti!lade han, er bror, herr — hvad var det han hette? — Saunders. — Ah! ja, Saunders!.. Herr Saunders må väl ha mistat en negerflicka, det vill jag gerna tro, och hon kan ju också vara gömd här i Texas — det skulle förvåna mig, om hon icke vore det — men min Nelly är det icke, det kan ni vara fullkomligt viss på, och hvad era papper angår, äro de här i Texas icke värda så mycket som lika stora bomullstyglappar, ty med dem kan man då åtminstone torka af en bössa. — Herr Jenkins, svarade mannen i öfverrocken med djupt allvar, jag förmodar att ni — för ert eget bästa -— icke vill bestrida en bestulen persons rättmätiga fordringsauspråk, ty de Förenta Staternas lagar... — Var då förnuftig, karl, sade Jenkins. Vi befinna oss nu i Texas, men äfven i de Förenta Staterna skulle ni, Gud fördöme mig, icke kunna taga min egendom ifrån mig midt för min näsa blott genom att visa mig några nedkluddade papper. o— Men betänk vår långa resa! Vill ni då att vi skola ha gjort den förgäfves? — Käraste herre, genmälde Jenkins och log, har jag bedt er komma hit? Ni måste hålla