Dagens Nyheter – 9 juli 1866, sida 2

någon rätt. Jag har gjort flickan dessa frågor, blott för att lugna mig sjelf. Önskar ni för öfrigt något? — Ni vägrar alltså godvilligt utlemna den förrymda slafviunan? frågade den som bar jagtdrägt. Förrymd slafvinna? utropade Nelly som af naturliga skäl måste antaga att dessa ord syftade på henne. Har jag rymt? — Var lugn, Nelly, sade gubben, låt mig utreda denna sak för de två herrarne. De ha icke att göra med dig, utan med mig, och jag tror knappast att de någonsin haft en så hård nöt att bita på som jag är. Således, mine herrar, eftersom ni fråga mig så der direkt, förklarar jag öppet och bestämdt att jag icke vill utlemna min lagliga egendom till ett par kringstrykande personer, som duka upp en historia för mig; och dessutom skall jag säga er detta: vilja ni blifva öfver natten hos mig såsom mina gäster — ty närmaste hus ligger långt borta vid Sabine — skulle det vara mig särdeles kärt. Gamle Jenkins visaringen främling bort från sin dörr; men begynna ni ännu en gång tala om negerflickan eller finner jag, att ni efter solens nedgång i morgon afton ännu äro i mitt grannskap, då — men jag behöfver icke säga mera, ty så mycket veta ni nog att skogen häromkring hörer till mitt hus, — och att jag förstår bruka de rättigheter jag till följd deraf eger, det kunna ni lätt inse. — Under sådana förhållanden, sade mannen i öfverrocken till sin följeslagare, i det han reste sig upp, tror jag, det är bäst att vi icke dröja här längre, herr Netley. Vi blott förspilla tid. (Forts.)