Dagens Nyheter – 9 juli 1866, sida 1

— Nåå, sade då gamle Jenkins, sedan hans gäster tagit för sig dugtiga portioner, ty de tycktes båda vara mycket hungriga efter ridten, hvarifrån komma ni egentligen och hvart ämna ni er? — Vi komma från staterna, svarade mannen i öfver-rocken, i det han noga betraktade negerflickan Nelly, som kommit in igen, för att taga ut de begagnade tallrickarne och diska öm dem. Kanske, fortfor han derefter, begifva vi oss oförtöfvadt tillbaka dit. — Resa ni tillbaka straxt? .. Ni tycka således icke om detta landet?.. Nog är det vildt, tillade gubben leende, och huru ni kommit genom alla busksnär med den hatt ni har, det förstår jag sannerligen intet. Ett sådant plagg måste vara mycket obeqvämt, när man färdas i våra trakter. — Hallå, Betty, sade emellertid den främmande, som icke kunnat taga sina ögon från negerflickan och säkerligen icke alls hört hvad Jenkins sagt, huru finner du dig, min skatt? Nelly såg helt förvånad på honom, men svarade endast, i det hon skakade på hufvudet: — Jag tackar så mycket för frågan, men jag heter inte Betty — Nelly heter Jag r Och dermed tog hon tallrikarne och gick ut. — Är det hon? frågade den andre främlingen, som hade ett ansigte, hvilket nästan förekom den gamle Jenkins bekant, fastän det icke synnerligen behagade honom; ty de gråa ögonen, som voro i oupphörlig rörelse fram och tillbaka, kunde icke en enda minut uthärda hans lugna blick. Mannen i öfverroeken nickade och svarade sedan: