Dagens Nyheter – 9 juli 1866, sida 1

EEE a — Du har väl icke hittat till det ställe, der han betar, sade gumman, för att lugna sin äkta hälft. — Jo, nog hade jag fått reda på honom, om han blott funnits till. Skällan hörs på en half mils afstånd. — Men när djuren äro mätta, stå de alltid stilla och röra sig icke ur fläcken. Du har kanske ridit förbi det ställe der han är, utan att se honom. — Men spåren har jag ändå funnit, ropade mannen, och i början kunde jag följa dem. De ledde mig .till Bearbiken. Der måste han ha druckit, men på andra sidan om den fördömda bäcken har jag icke kunnat upptäcka något som antyder att han varit der. Jag gick der i trakten och letade, till dess det blef alldeles mörkt, så att jag måste stanna ute öfver natten. — Kanske kommer han hem af sig sjelf, menade hustrun. — Jag skall säga dig något, gumma, återtog Jenkins. Du vet, huru länge våra grannar klagat öfver att hästar och nötkreatur blifvit stulna ifrån dem, och på hvem de ha kastat misstankar. Jag har allvid släppt ut mina djur, ty dem har hittills intet ondt vederfarits och hvar och när jag sökt dem, har jag funnit dem. — Derföre tror jag också att du icke heller nu blifvit bestulen. — Jo, nu är det helt annorlunda än färut, utropade mannen häftigt, nu börja de också hos mig. Jag har inte velat säga något åt dig, emedan jag alltid trott att de kreatur jag saknat skulle komma igen; men sedan i förrgår