En morgonväkt. Till förf. af Btt nattstycke. Nåväl, nåväl! säg hvad blef frukten, broder, Af drömmen, som med mästarhand du skref? Den försmak af de bittra dödens floder Du skildrat, mäånn din läkedom den blef? öfver synden så du brutit statven, eg du ej upp ur mörkret, upp ur grafven? Ack, var det blott en lek med skaldens penna, Och hade hjertat ingen del deri 7 Och har du verkligt haft en dröm, som denna, Så wiom den icke, som en fontasi. Tag den från Honom, som i dag kan bädda Den graf, hvarur blott Han en gång kan rädda. Ja, äfven drömmen kan IHans budskap bringa, Itt fadersord till vilsna barnets väl. Så låt din fiende ej mer dig tvinga, Qväf ej det godas stämma i din själ. Det skymtar der en stråle, låt det dagas! Låt ej den strålen mer af natt förjagas! Kom då, att lägga kraften, ljuset, sången Vid fötterna af Den, som räddat dig! Kom i IHans tjenst, att der få rädda mången Af fordna bröder på förderlvets stig! Lär dig att sjunga: natten är förgången! Jag varit blind, men ser — ser soluppgången! C. T. ) Se Dagens Nyheter för nästl. fredag.