Dagens Nyheter – 6 juli 1866, sida 2

RNE fred re an aa EEE: män lejd, om du vill läta din fader bestyr denna saken. Visst är det, svarade kung Thoiborg, att du kuug Rolf, vill tvinga oss till det son vi icke hafva någon lust att bejaka. — Vär afsigt är, sade kung Rolf, att i allc bevisa eder aktning. Jag hanskjuter detta må till eder faders afdömande, och hurudant än bans utslag månde biitva, skall jag rätta mig dere ter. — Jag finner verkligen att j ären en vis och ädelmodig man, sade kung Thorbo-g; ty en annan skulle möjligen i edert ställe hafva tvungit oss till det han ville hafva fram, derföre att vi gjort så envist motstånd. Eftersom vi nu hafva råkat i edert våld, vilja vi rätta 0383 efter edra befallmugar och dessutom uppföra oss, såsom det anstär vettige och höflige mån, när de blifvit öfvervunne och besegrade. Vi bjuda således eder och allt edert folk tili gästabud, för det att j bafven gifvit oss och vårt folk lejd. Men vi vilja nu genast rida till Uppsala med våra män, tom änuu fiunas qvar, itl kovung Erik, vär fader, och begsra han: råd avgående det, som bu för 088 är mest anger läget; ty 0s3 gagnar det syunerligen att förtro oss till honom; göra vi icke det, kan det blifva osa till stort mebn. Det blef genom handsleg af båda bekräftadt. Kung Rolf begaf sig tillbaka till Ulleråker och lefde der tre dagar i stor valmåga. Kung Thorborg red till Uppsala med sitt följe; och då hau kom iuför sin fader, kung Eiik, lade han sin sköld ned för dennes fötter, tog bjelmen af hufvudet samt neg och bugad sig, sigande:;