Dagens Nyheter – 6 juli 1866, sida 2

och då befunna de sag helt oförmodadt midt uti skogen. Per stod kung Thorborg med allt sitt folk, och en häftig strid uppstod. Kung Rolf och hans fosterbröder kämpade manligen; likaså kung Thorborg och haus män, hvilka alla voro utvalda kämpar. För öfrigt var hans manskap mycket talrikare än kuug Rolfs. Kung Thorbo:g slogs sjelf mycket tappert och nedhögg många. Dock började segern efterhand luta alltmera afgiordt ät kung Rolfs sida. Denne sednare sade till sin broder Kettil: — Jag vill att du vänder dig emot svearnes kung och tager honom till fånga, om du kan, men bar icke vapen på honom; ty det är en stor läghet att såra en gqvinna. Kettil svarade at han skulle göra såsom konungen befallde, om han blott komme åt. En stund sedvare bevute sveamme fly och Kettil var då kung Thorborg så nära att han slog honom på benen med flata svärdet sägaude: -— Fru, gif eder i mitt våld. — Här hafver du mitt svar, sade kung Thor borg, i det han gaf honom ett slag vid örat med en yxa, så av han föll hufvudstupa omkull. — Så, yttrade kuovg Thorborg, pläga vi slå våra huudar, när vi tycka av de skälla för höfrigt. Keuil sprang bastigt upp igen och ville hämuas. I detsamma kom kung Rolf fram, grep kung Thorborg och sade: — Herre, lågg ned dina vapen, du är ouvi våra bönder. Jag skall dock gifva dig och dina