NVS Sedan svearve sålunda bortjagat göterna, vände de tilbaka till palatset igen. Konungen lät bära ut dem som stupat. Nyheten om denna händelse spreds vida omkring och litet hvar tyckte att det som timat, var skamligt nog. : När kung Thorborg ånyo intagit högsätet och hans mån slavit sig ned kring bordet, frågade han, om någon körda den man som så hade smädat dem. De svarade: — Han är kung Rolf i Westergötland, allmänt känd och bervktad för sina stora be dii ter. — Vi kände straxt igen honom på den beskrifuing, andra givit oss om honom, -ade kungen, och nog är hau förmer än hvar och en anuan. Må hau också vara förståndig, allvar sam och icke suarsticken, utan väl betänka hvad han tager sig före: ty vi skola hålla oss beredde, ifall han besöker 083 ännu en gång. För sådant ändamål ekola vi samla ihop arbretsfolk och lätå betasta vär stad rundt omkriug mycket starkt och väl samt försvara den med sådan skicklighet att ingen skall kunna skada den hvarken med e!d eller jero. Jag är nuemligen viss på att kong Rolf kommer igen, för att låta oss umgalia hvad som vederfarits honom. När allt detta var gjordt i öfverensstämmelse med konungens vilja och föreskrifter, var deuna fästriug så val iarättad och så stark att den sy tes ointaglig, om eliest goda stridsmän voro de inne. Också tyckte sig konung Thorborg kuuna sitta säker nog, hvarföre han gjorde sig lostig och glad med sitt hoffolk under afvaktan