Dagens Nyheter – 5 juli 1866, sida 2

tältade öfver sina skepp. Sedan hans folk lagt sig, gick Rolf med nägra kampar i land, oct dä varseblefvo de nio skepp, som lågo vid öns andra strand och tyckes vara sjörötvaretartyg Rvlf vande då om till sina skepp och bad su broder Kettil skjuta en båt i sjön och spörja, hvem gom rådde om de främmande farkosterna, Denne rodde ut och frågade hvem som var höfvidsman öfver fottau. I stäfven på ett skepp stod en reslig och ansenlig man, som tog till orda: — Om du vill veta hvem vår höfvidsman är, så heter han Asmund och är son till kung Olof i Skottland; men säg mig nu i din ordning, hvem som skickat dig? — Mig sänder kung Rolf, Göthriks son, sade Kettil, för att säga eder det han i morgon vill somma hit, taga ifrån eder skeppen och allt hvad i egen samt utkasta eder såsom vargaspis, sä framt I ej gifren eder i hans väld och allt I hafven med eder. — Vi veta, svarade Asmund, att kung Rolf är vidt omkring känd genom sina stora bearif ter, men då jag är konungason och har folk nog, så säg kung Rolf; att vi ej gifva oss förr än vi försökt krigslyckan och vilja vi begagna endast fem skepp mot eder och fäkta ärligen. For så Kettil tillbaka och sade hvad han fått veta. Morgonen derpå rustade man sig ä begge sidor, och Asmund lät fyra skepp lägga 1g afsides; derefter begynte de släss och var tenna strid bäde Jång och hårdnackad. Asmund stred som en hjelte och det tycktes kung Rolf att han ej slagits med modigare kämpe.