Dagens Nyheter – 5 juli 1866, sida 1

sjelf horde derpi och saw tyst. Detta märkte kouung Bik vch sade: — Jag ser att du, kung Rolf, som vistas hos mig såsom gäst, icke är glad, säsom höfdingar pläga vara vid gästabud; och jag ville gerua veta orsaxon ull dia dysverhet, på det att jag måtte kunna gädja dig med allt det jag anser lända ul din kuvgliga ära. Derjemte ästundar jag att du ville förtalja oss de stora klokhetsoch krigsbedrifter, som dagligen om d:g förspörjas. Derom är oss tillförene mycket berättadt. — Jag tror, svarade kung Rolf, att j svenskar, skolen tycka detta såsom alit annat, Vara åtlöje varde. — Mycket är oss sagdt, återtog kung Brik, om ditt förstand och din dritftighet; och jag håller före att man derom och om ditt artiga väsende ej nog kan förtalja. Käre sög, huru gammal ar du? — Aderton år; genmälde kung Rolf. — Du är en förtralffug vughog, sade kung Erik. Hvart hafven j ämnat fardas eller i hviiket äreude hafven j kommit hit till oss? Kuug Rolt undrade mycket, hvarföre han svarade så, och trodde aw han åsyo ville begabba honom. — Vart ärende, sade han, är eder kungjardt, och jag menar aw det icke fallit oss Götar ur minucet hvad som vi fiugo derpå. — Icke minus jag, sade kung Erik, att j hifven kuugjort oss något derom. Dessutom höfves det acke vårt kungliga värde att tala nägot, som j behagar en så högt aktad höfdiug som ni ar. Men har någvunng skedt, som varit eder missuaglgt, är derigenom det