och mat och dryvekesvaror iuburna. När man hade ätit och druckit en stund, blefvo många helt upprymds2, men kung Rolf satt tyst och sade icke mycket. Kung Erik tilltalade honom och sporde, hvad timadt var i Götaland eller annorstädes der ban dragit fram. -— lIuga nyheter har jag från Götaland, svarade kuug Rolf. — Hvilket ärende bafven j hit till oss, sade kung Erik, eftersom j kommen med så stort sällskap midt i viuteru? — lIiutills hafva vi sjelfva bestämt våra resor både ull vatten och lands, svarade kung Rolf, huru det nu må blifya häreiter. Men eftersom j viljen veta vårt ärende, skola vi upplysa att vi ärnat framställa det vid ett mera lampligt tillfälle. Dock tyckes mig nu, då j spörjen, att det icke är mödan värdt att dröja dermed; tv det är ett sanut ordspråk att en ofrom sak väntar efter aftonen. Alltså är mivt äreade til eder att jag vill blifva eder måg och följaktligen begärer eder dotter Thorborg till maka, önuskande att j utan uppskof villen gifva mig ett bestämdt svar. — Jag känner väl Götarnes vana, sade kung Prik, att j språken mycket, när j är.n lustiga al dryckjo.n, och dock är föga meniug dermed Men jag tror mig ha lttat på bvilket ärende Götar, verkligen hafven. Mig är sagdt att det är mycket dyr tid hos eder i Wustergötland. Och så inträffar det icke sällan; ty Götaland är litet och dess inkomster ringa, men folket är talvikt. I föden också alltid en sto: mängd menniskor på eder bekostnad och äreu soda och gifmilda af eder, så länge det räcker. Jag tror mig veta att sådan fattigdom är eder