Dagens Nyheter – 4 juli 1866, sida 2

Säsom del ut synes, genmälde drottningen, n, torde man kunna antaga att de komma i fredlig afsigt; och jag finuer det mycket troligt att Rolf balver samia ärende, som mänga andra kungar tillförene, det vill säga att han änker fria tili en dotter Thorborg; ty hon är den namnkunnigaste jungfru här i norden. — Icke år hau uförståndig, sade kungen, att han vändt sin håg dit, han som har ett så litet rike att styra. Han vet väl huru det gätt för andra kunga, som till och med haft flera skattekonungar under sig. Sådana der tokiga drömmar vill jag icke höra af dig, min drot ning. — Hvad jag tror och menar, har ju i alla fall ingen betydelse, genmälde hon: — Huru skall jag mottaga Rolf, om han kommer hit? frågade konungen. Eller bur St er er ae EE a na ER skall jag svara honom, om han hafver det ärende du säger? — I måsten taga väl emot houwom, om han besöker eder, och bevisa honom all möjlig vänskap: ty han är den hurtigaste man i Norden och aldrig blir eder dotter Ivekligare gift med någon annan än med honom. Så mycket talade de den gången i detta ämne. Några dagar förflöto. Nu anmäldes för kung Erik att kung Rolf, Götriks son, kommit till staden med sextio man. Då sävde hau straxt och bjöd honom på gästabud i sitt palats. När kung Rolf erhöll denna inbjudnirg, kom han till kuug Erik och blef af honom höfligt och väl mottagen, dock icke med någon synnerlig ynnest och hjertlighet. Det var redan sent på dagen, hvadan borden blefvo dukade