Dagens Nyheter – 4 juli 1866, sida 2

hvari han skulle hvila, och kung Erik begafl sig till sin sängkammare. Drottningen var derinne före honom och sporde, hury han tyckte om kung Ralf. — Det är snart sagdt, svarade han; ty ingen är större och starkare, aunsenligare och höfligare än han, såvida jag al hans åthäfvor kan döma. — Så hafver jag hört, sade drottuingen. Hafven j äfveu pröfvat hans vishet och förstånd? Konungen omtalade hela deras samtal. — Också jag märker väl, fortfor ban derefter, att han är mycket förmer än andra både till förstånd, skicklighet och tålamod. — Illa är det, sade drottningen, att j skullen näpsa på sådant sätt en så utmärkt höfding, Derföre kunnen j också lita på att han kommer att tillskynda ert rike stor oro och mycket eliude; ty fastän det tyckes eder att han icke bäver stor makt, kan han likväl uträtta mera med sin frimodighet, tapperhet och sanut kungliga egenskaper än många andra konungar här i Norden maktat. Mig är det nemligen sagdt, att han står vida öfver andra konungar i mångahanda stycken. — Sannt är det, genmälde kung Erik, att han är en mäktig konung; dock berömmer du honom mer än han förtjenar! Men huru skall mau nu klokast behandla honom? — Det är mitt råd, sade drottningen, att j låten honom höra vänligare och behagligare ord; ty det säger jag dig i sanning att det blifver svårt att kämpa mot honom. Han kan när han vill få krafug hjelp fråa kung Ring i Danmark, hos hvilken han förmår mycket. (Forts.)