Dagens Nyheter – 4 juli 1866, sida 1

Sagan om kung Thorborg. Kung Rolf och hans broder Kettil talades vid en gång, och kuugen frågade honom huru han tyckte om hans stjrelse och höidiugeskap. — Till mesta delen bra, svarade Kettil. -— Eftersom du icke ger dit bifatl odeladt, sade kungen, så måste du låra un dig tyckes brista, som jag sjell kan bota. — Nog ser jag, sade Kettil, hvad som briser i din lyck-aashet: du är ogift. Och säkert är att du blefve en mycket mera omtyckt ko nung om du finge ett gilte, som höfves dir. — Huru skal jag komma till rätta dermed? sporde konungen. — Du skall fria, genmälde Ketiii, till en konungadotter, som är bäde vis och förstånd g. Och jig är viss derpå att du icke får nej, om du vänder din håg dit. Konungen sade: — Jag vet icke hvart jag skall vända mis i ett sådant ärende. Detta land är ej stort, och hvem skulle räkna för en vinst att dela väldet öfver milt rike? — Det hafver 8 förnummit, svarade Kettil, att kung Erik i Sverige hafver en vacker och klok dotter som heter Thorborg. Det är sagdt att i Nordanlanden icke finnes hennes make i de stycken som pryda en qvinna; och uti vissa afseeuden är hon raska riddares vederlike. Hon rider nemligeu ypperligt och faktar med sköld och svärd, så att iugen qvinna kan göra det veta vvad