Dagens Nyheter – 4 juli 1866, sida 1

-— Iutet annat, genmälde Kettil, än det jag villörene nämnt. — Jag bafver försport, sade kungen, att hon är mycket vis och förståndig och dertill så stor och stolt att hon icke vill att någon skall kalla henne för qvinna. Hon hafver fått tredjedelen af Sverige till att regera öfver, såsom en konung. På Ulleråker hafver hon sitt residens och håller der hof såsom andra konungar. Också hafver jag hört att flera konungar friat till henne, och somliga bland dessa har hon låtit dräpa och andra åter bestraffa på anna. sätt, såsom genom att sticka ut deras ögon -ller hugga hand eller fot af dem. Alla hafva biifvit bebandlade med sidovordnad och fått smädliga ord till svar. Sålunda vill hon afvänja män från att fria till sig. Jag inser derföre på förhand att denna resa skall blifva äfveutyrlig. Ty förrän vi få vår alsigt genomförd, måste vi autingen vinna beröm af denna färd eller också skam och nesa samt blifva föremål för åtlöje medan vi lefva och sedan vi dött. — Många hafva litet mod i bröstet, sade Kettil, fast de äro stora till kroppen. Det är kam aut du, som är en karl, icke törs säga ditt ärende till en qvinna; och jag förmodar att ju större stoltbet och högfärd hon far med, im ömkligare lärer hennes ända blifva, när den tiden kommer. — Eftersom du förebrår mig, sade Rolf, att jag är så rädd och icke törs draga åstad, så vill jag sända dig till Danmark efter min fosterbroder lugjald; ty jag önskar få hans sällskap på denna resa. Dermed slutade deras samtal;