Dagens Nyheter – 4 juli 1866, sida 1

r; berättat för mig. Henues fader kuvg Erik är äfven en förnäralig herre genom sin rikedom och många andra som anstå vidtberömda konungar. — Vi må icke djerfvas taga oss sådaut före, sade kung Rolf. Ailt detta är taladt mera af obetänksainbet och fräckhet än kart förständ, såsom du broder stundom pligar göra. Dess utom är det orätt att vilja lägga sig sådan börda på halsen, med bviiken manv icke tror sig ega förmåga alt resa sig upp. Skulle jag efter egenskaper, dia 3 fua bort och fra ull hang Irilks dui ter, så vet jag på förhand nastan sakert avt jag får nej och kanske mycken spe dertuill. Och jag finge sedan med förtret tänka på saken; men ivgen upprättelse kunde jag skaffa mig för kungens makts skull. — Aldrig kommer det att ske sä, svarade Kettil; ej heller fattas oss kriosfolk från Danmark och Götaland vill att förbärja kung Eriks länger, om han vägrar alt taga dig vill mag — Såätant fagert tal aktar jag ick?, sade konuyg Rol; ty jag Ioser väl hytken ända dt i verkhaberen skulle taga, om jag gjurde ett så djerfv försök. Vet Kick med dr ta såsom med mycket anvat efter kung Rolfs vedvana; hav lätsades icke fästa sg vid hvad anda sade och man visste ej hvad han tänkte derom, Sedan, då alla andra bortglömt saken, kom han allud fram med densamma igen. Tiden förgiek hastigt. Da båda fosterbröderna uppehödo sig ömsevis i Danmark och Götaland; och om sommaren drogo de i härvad och förvärfvade sig stor rikedow. De voro också sådana stridsmän, att ingen kunde stå