Dagens Nyheter – 3 juli 1866, sida 2

En midsommarsfärd från Stockholm. Af Erik Bogh) Det är midsommardagen. Klockan är halt 12. Författaren häraf lägger ifrån sig pennan för att gå ut och se på folklifvet; men dessförinnan vill han äta frukost. Hvem kan förtänka honom det? Han går till källaren — i Stockholm ligga källrarne nemligen på nedra notten och äro gentila, hvaremot restaurationer svara mot de underordnade matställena i Köpenhamn. — Besynnerligt! der är stäugdt! Värden måtte ha slagit vantarne i bordet — tänker han och går till närmaste hotell — äfven här är matsalen stängd. Märkvärdigt! Han beslutar att noja sig med en kopp choklad och går bort till schweitzeriet — äfven schweilzaren har hermetiskt stängt sin försäljning af sötsaker — icke en gång hans mamsell synes genom rutan. Allt är tomt derinne, öde och tomt som dagen före verldens skapelse. Hvad i all verlden går det åt det gästfria Stockholms gästfriaste innevånare, som så der midt på dagen stänga igen dörren midtför näsan på sina skandinaviska bröder? -— utbrister han, då han ser en broder närma sig. — Kors, det är ju söndag! svarar denne skrattande. — Äro de i kyrkan då? — Nej, det är de visst intel — Hvarför hålla de inte öppet då? — De få inte! — För hvem? — År, for polisen! Herre (ud, hvad Stockholm ändock är för en sedesam och gudfruktig stad! I Köpenhamn fins det ingen enda värdshusvärd, som drager i betänkande att mätta sin hungriga nästa för det att presten håller tal vid samma tid. Ja, i Innsbruck, den mest strängt katolska stad i Europa, häller man marknad omkring kyrkan hela söndagen, men här Innanför rå krogen, bror, Var det så tyst som om natten. Intet öl fanns, om du tror, Nej, knappt en droppa vatten. ) Denna vackra skildring är ett minne af dem populära danska författarens nuvarande besök i stockholm, Vi hafva öfversatt den ur hans tiding: Folkets Avis.