Dagens Nyheter – 3 juli 1866, sida 1

tan vis och klok, men hau var vänsäll, friko stig och särdeles behaglig att åse. Och ändas bär Ssäuke-Refs historia. Papegojan och stationsin. sSpekioresn. På den å jernvagen mellan Köpeuhawmn och Helsingör varande stationen Hilleröd tilldrog sig för några dagar sedan eh rät morsam häuvdelse. Uti ett af serveringsrummen fanns ueml. en papegoja, som af bungrande och törstavde fesenärer lärt sig skrika på allehanda förfrikuiugar, såsom smörgås met. lix, men strax, 0. 8. Vv. Ilon kunde likväl icke stålsätta sitt unga hjerta mot smickreta gift, ty den ståndiva uppmuntran hon af en tacksam publik röute, alstratle hos henne äregiriga planer att åstadkomma något utomordentligt, något dittills ohördt. Efter flera i ul stillhet utförda försök öfverråskade hon alltså eir dag en till statiouven nyss atländ publik med att återgifva den signal; hvarpå ewdast stationsfö restänvdaren har mouopol, då han skall vid tåg afgång underrätta lokomötivföraren al klart. Ivitationen var så korrekt, att tåget genast satte sig i rörelse och stannade först då ett temligen kompakt skiål upplyste föraren om ätt det vari den satans fågeln som hvisslat? — Ett motstycke härtill egde rum på södra stambanan för en tid sedan Fåget hade anukörbmit till en station — hvilken må vara vär hemwhghet — allt expedierädes och stationsinspektoren gafsigual tillargåog; men vågot svar följde ej från lokomutivet och iåget rörde sig icke ur fläcken. Förvåningen var stor; men gatan löstes då man upp:äckte att lokpmotivet frånkopplat och änuu befann sig vid den ett stycke bort belägna vatten-reservoirem