Dagens Nyheter – 2 juli 1866, sida 3

VSM NT Snr An sörja sig, att alla barn erbålla en god och vå dad uppfostran, först då, men ej förr, ska större delen af det elände, de villor och de träldom försvinna, som nu är civilisationen sällskap i alla verldstrakter. (Malmö Han 0. Sjöf.-Tidn.) Öfver tårarne. (Efter Saphir.) Det fanns en tid, en skön, en himmelsk tid då jag trodde på sagor, trohet och tårar. Ti rarne voro då för mig sanningens attester, kän slornas edsvurna vittnen och de ädla intrycken advokater. Ack, jag visste icke då hvad tårar äro, ja; trodde att de voro den sanna smärtans, den he liga olyckans och den verkliga kärlekens osvik ga kännetecken; jag trodde, att de strömmade direkt från hjertat till ögonen, — jag var, met ett ord, ett dumhufvud! Men nu vet jag, at tårarne ofta flyta ur tårekanalens mynningar att äfven hyenan, schakalen, skrymteriet, elak heten, afunden och raseriet kunna utgjuta tårar Derföre, bort med tårarne! Känner och ser väl menniskan alla de tårar som äro det förkrossade hjertats, de kränkt: känslornas, de begrafna förhoppningarnes, de sloknade önskningarnes, den bedragna tillgifven hetens och den försvunna ambitionens verklig: wolkare? Ser och känner hon väl alla de tårar som under den mörka natten falla på den tyst låtna kudden, — alla de brännheta tårar, som .den gnagande sorgen döljer med sin magra hand — alla de salta tårar, som ofta i hemlighet blanda sig med champagneskummet i det fyllda glaset — alla de tårar, som en ädel, sann stolthet söndertrycker i de sänkta ögonlocken, — alla de tårar, som rulla utför de kinder, hvilka den förlorade tron på allt stort, allt ädel förbleknat? Nej, dessa tårar känner icke menniskin! Hon ser blott dem, som passion, häftighet, missnöje och knot utgjuta på lifvets stora marknadsplats Se der ett blixtrande öga. Det är fyldt med tårar, hvilka likt perlor rulla öfver det sköna ansigtet. Den förtjusande qvinnan gråter, hon gråter förskräckligt, ohejdadt. Hvarför? . . . Hennes make är en tyrann! . . . Huru? ... Han misshandlar henne! . . . Verkligen? . .. Ja, — han vägrar att till julklapp skänka henne en hatt som kostar 50 riksdaler banko! Afven der synes ett blomstrande ansigte fuktadt af heta tärar. Hvilken olycka kan väl ha drabbat denna älskliga flicka? Hvilken förfärlig sorg kan väl nedtrycka dessa unga axlar? . .. Ack, hennes far har förbjudit henne att gå på bal! Hon får icke dansa, får icke visa sin nya barcgeklädning; är det ej tårar värdt? Derborta gråter en man. Han är redan till åren, och ändå snyftar han som ett barn. Enp gräslig olycka mäste ha träffat detta hufvud! res Javisst! N. N. har vid sista riddarslaget fått en stjerna, och han sjelf, som arbe tat natt och dag för detta höga mål, har blifvit utan. Det finnes ingen rättvisa på jorden, och derför gråter han. Der rullar äfven tårar utför en elegant ynglings kinder och gömma sig i den jettestora rosen på hans hvita halsduk. Hvilken förtviflan kan väl i så hög grad skaka detta unga sinne? Ack, balens drottning har skänkt företrädet åt en annan yngling med ett annat slags ros på den hvita halsduken! Och derborta går en gubbe med krökt rygg; en för längesedan glömd tår framtränger ur hans djupt liggande öga. Hvilka sorger kunna väl så skoningslöst ha slagit ned öfver dessa vördnadsbjudande lockar? . . . Den vackra dansösen, som häromaftonen gjorde så förtjusande piruetter, har visat den förälskade herden på dörren, ty hon har funnit hans hjessas silfver tyngre än hans fickors guld. Bort med tårarne! Med falska tårar bevekes den mäktiges hjerta; med falska tårar röres den stora allmänheten till medlidande; med falska tårar intages den stålsatta dygden; med falska tårar tillkämpas förlåtelse och försoning; med falska tårar dränkas trohet och kärlek; med falska tårar vinnas bjertan och testamenten. Bort med tårarne! Gån ifrån mig, J, de menskliga passionernas lånbetjenter! Gån ifrån mig, J skådespelare uti det menskliga lifvets lustoch sorgespel! Gån ifrån mig, J glasperlor ur de menskliga känslornas galanteributik! J bedåren mig ej längre, jag känner er, jag genomskådar er! Jag erkänner inga andra tårar än dem hjertat gjuter, dem jorden icke ser, men himlen räknar. (Ö. PJ Som rg Hvurjehanda Nyheter. Siön Wovttern, har troligen för mera än