— Två små hundar med kedjor af guld, genmälde Ref. Dem fick jag af kung Ella i England. — Än hvad gaf du kung Ella? sade kungen. — En guldring, svarade Ref, som jag fått af kung Götrik. — Nå, hvad gif då du åt kung Götrik? — Ett litet bryne. —Det är stora gåfvor du fått af konungarne, sade Olof, dock öfyergår kung Götrik alja de andra i frikostighet. Säg, Resner, skall jag taga emot dessa skänker, eller ej? — Jag håller det icke rådeligt, sade Resner, am eu skall betala dem lika frikostigt, som de andra kungarne sing skänker. I detsamma grep han tag i hjelmen och bryujan samt kastade sig öfver bord. Ref såg efter honom och tyckte sig vara svåra bedragen genom att mista dessa saker. Derföre hoppade äfven han i sjön; och de stredo hårdnackadt med hvarandra. Så lyktades striden att Ref fick brypjan igen; men bjelmen behöll Resner. Ref kom upp på skeppet myckei trott och medtagen. Hpmellertid språkade skeppsfolket vidlyftigt om hurt Ref och Resner hade kämpat. Konung Olof sade till Ref: — Du är en hurtig man, Tag ny emot, svarade Ref, den ena saken, eftersom jag hafver förlorat den andra. j — Dot vill jag göra, sade konungen, och det tillhör mig att tacka dig såväl för det ena som det andra; ty hade jag tagit emot begge delarne straxt hade intet miStats. Och detta är helt och hållet en följd deraf att jag lydde denne mans råd. Begär nu hvad du vill ha i er sättring. (Forts.)