Dagens Nyheter – 2 juli 1866, sida 1

Sagan om Skänke-Ref. (Från Sveriges sagotid.) Neri Jarl, som regerade öfver Upland, var så klok att det icke fanns hans make. Allt det gick fram, som han rådde till, hvad helst det var. Aldrig ville han taga gålvor af någon, ty han var så nidsk att han aldrig nändes gifva något åt andra. Reiner bonde gick en dag i badstugan och snafvade mot sin son Refs ben. Han sade då: — Stor skam hafver jag af en sådan son, som intet godt vill taga sig till. Packa du dig bort och kom aldrig för mina ögon, så länge du forwfar att lefva på detta sätt. — Efter du kör bort mig, sade Ref, så må du låta mig få det ting du mest värderar. — Ingenting hafver jag i min ego, genmälde Reiner, som jag icke gerna ville gifva ut för att slippa se dig mera; ty du är blott till skam och åtlöje för din slägt.5 Så slutade deras samtal. Och icke långt derefter, när det var vackert väder, stod Ref upp och begaf sig sina färde, medtagande sin fars bästa oxe. Han ledde denne till stranden, sköt ut en båt och ämnade sig till fasta landet. Han brydde sig icke alla om att oxen blef våt, utan band denne vid båten, satte sig sjelf till att ro och for öfrer sjön. Han var klädd i pels och snefva dalkarlsbyxor. Nar han kom i land, ledde han oxen efter sig och följde vägen till Upland. Icke förr atannade han än han kom till det ställe, der