Dagens Nyheter – 2 juli 1866, sida 1

— Duet ar hulvudsasen, svarade jarlen, at jag icke vill föda någon lathund vid mitt ho, den der intet tager sig före. Nu skall jag säuda dig till Götland till konung Götrik, och lemna du honom detta bryne. — Jag är icke van att fara emellan höge herrar, sade Ref, och icke vet jag hvad kungen skall göra med detta bryne. — Hvad skulle man ha att säga om min visdom, om jag icke såg längre fram än du? Det behöfves ingen dristighet till att fara till kung Götrik, ty du slipper tala vid honom. Mig är det sagdt, att kungen sitter som oftast på drottningens hög med sin falk; och mot qvällen, nar falken blir lat, räcker han ned handen bredvid stolen, för att taga upp något till att kasta efter falken. Om nu så är att han intet finner, stick du brynet i handen på honom, och tag emot, om han gifver dig något i stället. Kom sedan hit tillbaka. Ref begatf sig åstad, såsom jarlen hade sagt, och kom till högen der kungen satt. Och det gick alldeles såsom Neri Jarl hade förespått. Kungen kastade efter falken allt det han fick tag uti. Ref satte sig bakom stolen, och när han såg att kungen sträckte ut handen, stack hau brynet deri. Kungen kastade det på falken, och dervid flög denne straxt upp. Detta tyckte kungen vara en stor fördel för sig, och ville icke att den skulle sitt mista, som gifvit honom undsätthivg. Och han räckte bakom sig en guldring, utan att se hvem han gaf den åt. Ref tog emot ringen och for till jarlen igen. Denne sporde honom, huru resan bade gån. Ref talade om alltsammans och lät honom se ringen,