Dagens Nyheter – 2 juli 1866, sida 1

varvade sig Ref, och han fick då ett mansiet I och behagligt utseende. Och han dröjde hos jarlen någon tid. Väggarne i jarlens sal voro helt och hållet öfverklädda med sköldar, så att de öfre till en del betäckte de undre. Jarlen tog en sköld, som här och der var inlagd med guld och gaf den ät Ref. Men när jarlen gick till bords och såg på den plats der skölden hade hängt, qvad han en visa: Den fagra sköld sken i mitt tjäll, Nu vägg är bar, der skölden satt. Det gör mig ondt se rummet tomt, För övon mina sköld ej skin. Drar hvarje sven slik gåfva hän, Helt bortskämd blitver då min sal, Jag ock försann utblottat mig, Som skänkte bort det ej jug bort. Så oudt gjorde det jarlen att skölden var borta, att han lät flytta sitt högsäte ifrån det rummet. När Ref förstod detta, tog ban skölden, gick till jarlen och sade: — Sörj icke, herre; här är skölden, ni gaf mig. Jag gilver er den uu igen, ty jag gör intet med den, eftersom jag ej hafver flera var pen. j — Tack, redlige ungersven, sade jarleu; ty det är en stor prydnad för min sal att skölden kommer på sin förra plats igen. Här hafver du ett aunat kosteligt ting som jag gilver dig i stället; och det blir dig säkerligen will stor nytta, om du följer mivt råd. Du tycker helt visst att gåfvan icke är synnerligeu dyrbar. Och han räckte honom en liten bryusten. — Jag vet icke hvartill denna kan gagna mig, sade Ref, MM