Neri Jarl bodde. Holfolket sade till jarlen att Ref, Reiners son, den narren, kommit dit och förde med sig en oxe. Jarlen befallde dem cj göra spe af houom. När Ref befann sig vid dörren till den sal, der jarlen plägade vistas, tillsade han dörrvaktaren att bedja jarlen komma ut, för det han ville tala med honom. — Icke hafver du ännu blitvit klokare än du förr varit, och icke är jarlen van avt inlåta sig i samspråk med sådana som du. — För mina ord fram, yttrade Ref, han må svara hvad han vill. Dörrvaktaren gick in och sade, att narren Ref bad jarlen komma ut. — Säg honom, sade jarlen, att jag skall komma ut. Han gick alltså ut, och Ref helsade honom. — Hvarföre har du kommit hit, B-f? frågade jarlen. — Min far hafver förskjutit mig, genmälde Ref. Här är en oxe; den vill jag gifva dig. — Hafver du ej förnummit, att jag icke mottager några gåfvor, ty jag gifver ieke heller något åt audra? sporde jarlen. — Nog har jag hört omtalas att du är en nidsk man, sade Ref, och att ingen kav vänta sig något al dig, om du också erhållit skäuker af honom. Dock vill jag att du mottager denna oxe. — Kanske du vill vara i min tjenst; med penninglönen får det likväl gå som det kan, Jag tager oxen af dig, sade jarlen. Svig in och blif bär i natt. Ref släppte oxen och gick in. Jarlen befallde att man skulle förse honom med kräder, på det han icke måtte behöfva blygas. Sedan