ning allllanna Opiulolclh Uldav oh YI AMMVar terna; blotta namnet är nog för att injaga fruktan och mången förblandar dessa tappra soldater med hottentotter, eskimåer eller patagonier. Och i sanning, de förtjenade ingenting bättre under sista århundradet vid tidpunkten för sjuåriga hriget, men de ha blifvit en smula civiliserade — ännu ej helt och hållet, men likväl tillräckligt mycket för att iakttaga österrikiska armens stränga diseiplin. Med ett ord, det återstår af den fordna kroaten ej mer än det dåliga ryktet. Man förstår i allmänhet med benämningen kroater och pandurer de femton regementen som rekryteras ur den österrikiska provins som benämnes militärgränsen. Det är det långa och smala landområdet omkring nedra Donau, hvars befolkning fordom beväpnades för att skydda landet emot turkarnes infall; landet är bebodt af kroater, slaver och andra folkslag. Detta lands organisation är rent militärisk; de olika rotarne ha det dubbla åliggandet att hålla vakt öfver sina grannar och öfver de karantänanstalter som man der inrättat för att hindra införandet af pest och kolera. Under orientaliska kriget roade jag mig en dag med att fara öfver Donau i båt och för denna korta utflygt till motsatta stranden blef jag under f:m dagars tid rökad i karantänsinrättningen som om jag varit en pestsmittad eller en läbsk medwurst. Hvarje innevånare i militärgränsen som hunnit sitt tjugonde år är soldat. Staten förser honom med uniform, vapen och ammunition samt ett stycke land, som soldatarbetaren odlar för regeringens räkning när tjensten ej fordrar hans närvaro under fanorna. I dag går han bakom plogen, i morgon marscherar han i fält. Soldaten i militärgränsen har ingen sold då han ej är i aktiv tjenstgöring. Vid första appell är han färdig att återtaga sin bössa och han slåss alltid bra. Militärgränsens organisation är nästan densamma som i de militäriska kosack-kolonierna; liksom kosackerna utgöra kroaterna ett slags rörligt nationalgarde, alltid färdigt att gå i elden: Under Donaukriget, innan jag förenade mig med Halim-Paschas kår, uppehöll jag mig någon tid i militärgränsen; jag lefde bland kroaterna och andra stammar och lärde känna dem fullkomligt. Man får ej vänta för många intellektuella egenskaper hos dessa naturbarn; de äro fullkomliga soldater som hellre vilja låta hacka sig i stycken än vika en fot; de flesta af dessa äro viga som pantrar , utmärkta i alla kroppsöfningar. Förträffliga ryttare, äro de i synnerhet fruktansvärda såsom förtrupper. Omer-Pascha har varit sergeant vid ett regemente i militärgränsen, innan han emigrerade till turkiska Kroatien, der han blef bodbetjent i en specerihandel; en tillfällighet inkastade honom senare på den militäriska banan; det var paschan i Widdin som anade den militäriska talangen hos den simple bodbetjenten, hvilken en dag kom och presenterade honom en befästningsplan. Invånare i militärgränsen äro så att säga soldater från födelsen. Från sin spädaste barndom öfva de sig i alla slags fatiguer i forcerade marscher; nätter tillbragta under bar himmel bekomma dessa män af jern ej det ringaste: Det är en vacker, kraftfull race, och bland qvinnorna kan man få se typer för den mest fulländade skönhet. År 1859 såg jag militärgränsens regementen under kriget i Italien; jag följde då österrikarnes arme. Kroaterna lägo på den af regnet genomblötta marken utan att blottställa sin helsa. De marscherade i elden utan att ha förtärt annan föda än en bit bröd. Alla dessa män strålade af helsa. De hade stark kroppsbyggnad, muskler af stål, ansigten brynta af solen och luften. Bland dem befunno sig många zigenare, hvilkas egentliga hemland just är österrikiska militärgränsen. Kroaterna må försöka tämja sin natur huru mycket som helst, så återkommer den dock alltid, och de ha mycken möda att motstå sina instinkter, som drifva dem att mot sin vilja bemäktiga sig allt som befinner sig i deras väg; men disciplinen återhåller dem, och man tillämnar nå tjufven hela krigslagens stränghet: Under italienska fälttåget hade två kroater i en bykyrka stulit några föremål af obetydligt värde, hvilka de tänkte använda såsom säkra talismaner mot de fiendtliga kulorna: de blefvo arresterade, dömda inom en timme af ett krigsråd och fusiljerade fem minuter efter domens afkunnande. Ar 1864 lät general Gablenz i hertigdömet Slesvig äfven fusiljera en soldat, som togs på bar gerning då han begick en stöld. Man måste använda den största energi för att hålla tillsammans dessa horder, som äro så föga skiljda från barbariet. I ryska arm6en är man likaledes utan medlidande för tjufvar. Ombord på fartyget Kamschatka har jag sett dö under knutpiskan en matros som stulit ett silf