Dagens Nyheter – 30 juni 1866, sida 2

Land skall med lag, men ock med billighet byggas. Rörande en fråga, som verkligen är en lifsfråga för flera hundra näringsidkare, har man anmodat oss meddela följande uppsats: Sedan omkring 30 år har det varit brukligt i Stockholm att personer hållit utskänkning af bränvin antingen såsom föreståndare eller biträden åt sådana som egt utskänkningsrättighet, men ieke velat eller icke kunnat sjelfva utöfva sin rättighet. Under dessa 30 år, eller åtmiustone under det sista årtiondet, som insändaren af egen erfarenhet känner närmare till, bar föreståndarnes eller biträdenas, rätt att sköta utskänkningsrörelse på andras rättighet varit erkänd af alla de myndigheter, med hvilka de haft någonting att göra. 1) Iandelskollegium har hvart halfår mottagit ansökningar af utskänkningsrättigheters innehavare att få låta andra personer förestå näringsställena eller att begagna personer som biträden till deras skötande; och kollegiet har hvart balfår utfärdat resolution på dessa ansökningar samt bifallit dem, och för hvarje sådan resolution låtit sökanden betala 2 rdr 25 öre i lösen. 2) Öfverståthållare-embetet har på det mest formliga sätt erkänt lagligheten af kollegiets förfarande, då det för några år sedan föreskrifvit, att den, som söker ofvannämnde slags tillstånd, skall förete bevis från öfverståthållareembetet sjelft om att den person egde god frejd, som skulle användas till föreståndare eller biträde. För dessa frejdebevis har öfverståthållare-embetet hvart halfår inkasserat 3 rdr stycket. Det kan icke ha varit obekaut för hvarken öfverståthållare-embetet eller handeiskollegium, att föreståndarne eller biträdena i sjelfva verket varit arrendatorer af rättigheterna ; ty 3) Pröfnings-komiten har stuc dom påfört innehafvare af utskänkningsrättighet högre skatt på uttryckligt anfördt skäl att rättigheten varit utarrenderad. Och slutligen har 4) Kammarrätten, uppå anförda besvär, stadfästat pröfnings-komitens förhöjning, med motiv och allt. Då sålunda de personer, som under namn af föreståndare eller biträden, men i sjelfva verket såsom arrendatorer utofvat audras utskänkningsrätt, haft 30 års häfd och fyra myndigheters öppna godkännande till stöd för hvad de gjort, så synes det icke rimligtvis kunna fordras, att de skulle veta att de handlade oriktigt. , De hafva handlat i god tro. De hafva vedervågat allt hvad de ega, somliga kanhända mera, i förlitande på myndigheternas tillåtelsör. Nu anställer man alldeles oförmodadt eu razzia bland dem. Nu förklarar man i en hast för olagligt ett sätt, som så lång tid varit användt, tills det blifvit ansedt för alldeles riktigt. Nu skyr man icke att genom en sådan razzia störta en mängd menniskor, som hy t lokaler för längre tid, köpt inventarier, iklädt sig hvarjehanda förbindelser och egnat många år af sin lefnad åt utskänkningsyrket, i förtröstan att äfven få fortfara med den tunga och bekymmersamma näringen till sin död, eftersom de olyckligtvis kommit in uti den och ombyte ej är så lätt att göra. Det har gått så långt att, när man ej kunnat fälla personer för det löpande året, man väckt åtal mot dem för oberättigad utskänkning under föregående år, då öfverståthållare-embetet sjelft ännu icke hade hittat på den nya tydningen af lagen. Den nya tydnvingen användes mest mot de mindre utskänkningsställenå: Stora rörelser slippa undan, ty det skulle för vissa af dem väcka allt för mycket uppseende och blifva allt för olägligt att taga tillbaka hvad man så länge tilistadt. Man hoppas att stadsfullmäktige och öfverståthållare-embetet skola behjerta dessa sakförhållanden och åtminstone uppskjuta tillämpnin