Dagens Nyheter – 29 juni 1866, sida 1

Spelbusen i Tyskland. Af en amerikanare. Det finnes tilldragelser, hvilka i sig gjelfva äro högst obehagliga att bevittna, men som dock erbjuda sannt moraliska lärdomar. Bom jag nyligen varit i Tyskland och der sett huru det går till på spelhusen, vill jag söka skildra den bedröffiga verkhgheten, fullt öfvertygad om att jag derigenom kan gagna, isynnerhet den unge läsaren. En sommarafton 1853 färdades jag, i sällskap med en ung man af mina bekanta, genom en stad vid Rhenfloden, hvilken stad är mycket känd och omtalad för sitt belsogifvaude mineralvatten. Vi togo iu på det förnämsta hotellet och medan vi gingo fram och tillbaka i den stora matsalen, öppnades en dörr till veuster, och vi fingo helt oförmodadt för första gången i vår lefnad blicka in uti ett rum, der spelPassionens slafvar af vinstbegär tillsatte sin yttersta skärf. Jag beslöt iaträda i detta rum, och jag må tillstå att den anblick, som der mötte mig, uppväckte en känsla al förtrytelse och afsky. IlMuru skall jag beskrifva det skådespel som tedde sig för mina ögon? Jag såg en mängd välklädda personer sitta kring ett stort aflävgt bord, ofvanför hvilket en lampa var upphängd i taket. Denna laropa var omgifven af en temligen vidlyftig grön skärm, som åstadkom ett besynnerligt halfdunkel i hela rummet, under det att bordet var klart belyst. Midt på detta börd sågs en stor, rund messingsskifva, kriug hvilken en boll af Wenben Lao)