Dagens Nyheter – 29 juni 1866, sida 1

j en af markörerna vexla en Napoleon-dor i silfver? Jag ser mig om och fiuner on högvext fransk dam i elegant toalett stå bredvid mir. Sedan hon erhällit en mängd silfvermynt 1 utbyte mot sin Nuöpoleon-dor, utsätter hon helt försigtigt två floriver och följer spelet med den mes spända uppmärksamhet. Efterhand förlorar hon alla sina siltvermynt. Med darrande kand framtager hon cen silkesbörs; en ny Napoleon-dor blir vexlad, och så fortfar det på samma sätt, till dess att hon ej har några pengar qvar. Då inner hon plötsligt. Emellertid går icke lång stund om, förrän vår bekante engelsman ånvo infinner sig, vågar, likasom förra gången, stora summor och tappar beständigt. Snart är han åter pank. Äfven den frauska damen kommer tillbaka med späckad börs. Hon spelar med ännu större intresse äu nyss och efter att ha vunnit ett par, men tappat åtskilliga gånger, måste hon änyo lemna spelbordet af brist på kontanter. Men när jag vänder min blick åt ett annat båll, blir jag varse två damer som nyligen inträdt i rummet och för en stund hälla sig i bakgrunden. Iugendera af dem är ung, men deras väsende förråder tydligen en finare uppfostranv och deras ansigten äro äkta eugclska. Slutligen uärma de sig bordet och framlägga hvar efier annan peuningar derpå. Viustlegiret lyser ur deras ögon; de äro tjusade afspeJets demon. Jag hade med sorg och grimelse sett spelpassionen utöfva ett oinskränkt herravälde öfver mannen, men då jag fana äfven qvinliga bjertan besatta af denna onda ande, då erfor Jag en bedröfvelse, som svårligen låter sig beus sä silv olluss usa msdlivil neinslevs