Dagens Nyheter – 29 juni 1866, sida 1

oupphörligt rullade. Har och der voro högar ul guldoch silfvermynt uppstaplade och på hvar sin sida om bordet sutto två markörer, som bade uppsigt öfver spelet. Tre eller fyra af de spelande framlade gång efter annan nya penningar. Ibland satte de ut guld, men vanligtvis silfver. Genast vid vårt inträde i rummet rigtades vår uppmärksamhet på en ung cugelsman, hvilken var klädd efter det sista modet, men såg förstörd ut. Jag måste taga honom för att vara en blaud Londons router, som efter att hemma ha förderfvat sin kropp och själ samt förskingrat sina pengar, förökat antalet af de engelska industririddare, hvilka beständigt vistas på kontinenten och göra sig inkomster genom att förleda yugre resande landsmän till spel, hvarvid dessa sednare i de aldra flesta fali tappa. Den ifrågavarande personen trängde sig med mycken ifver genom den hop menniskor som åsågo spelet, och böjande sig öfver bordet lade han på detta en handfull floriner. Det syntes tydligen att han var en särdeles djerf spelare; man skulle ha kuunat tro att han vid detta tillfälle ämnade låta hela sin välfärd bero på ett täruingskast och att han var fast besluten att spränga banken, om han kuude. Bfter några få minuter hade han emellertid förlorat hela sin kassa, och då markörerna utan alla konsiderationer satte sig i besittning af hans många guldoch silvermynt, vände han tvärt om och lemnade huset i största hast. Men hvems är denna lilla, täcka hand och denna vackert formade arm, som framsträckas helt nära intill. min venstra sida, tör att hos Quad de bguäst lsd av 14 avi It