Dagens Nyheter – 27 juni 1866, sida 2

denhä vackra väg. Det är den omständigheten att så snart han bringar ut i marknaden ett arbete af märklig skönhet, så blir det genast eftergjordt af någon förfalskare, som kan sälja varan billigare, emedan han ej har någon moslellkostnad, och emedan han gör varan sämre. Det fins mycket bruksegare som drifva denna -fterapningsindustri på ett mycket oädelt sätt. Kunde den, som användt konstnärernas temli zen dyra haud, räkna på att ensam få sälja sin produkt af förenad konst och industri, skulle han kunna fördela modellkostnaden på ett större avtal afgjutningar, så att hvar och en af desse blefve billig; men som han nu måste lägga hela tnaden på de första exemplarev, innan nåzon huner kopiera dem, blitva dessa så dyra tt de ej lätt fana afnämare. Och snart scr abrikanten att hans sträfvan efter att åstadcomma någonting konstnärligt och att gifva Icn inhemska konstnären ett tillfälle till arbete, oereder honom förlust. Så faller han åter ned i det affärsmessiga afejutandet af gamla molelier eller intörskrifvaudet af utländska. Men det ligger en stor vigt uppå att alla le artiklar vi använda i det dagliga lifvet äro sköna och att vi utbilda förmägan att åstadsomma sådana artiklar. Detta har större inIytande på vårt skönhetssinne och på vår själs yftmug, än att vi hafva en eller annan tafla ller gravyr hängande på väggen, eu eller anvan byst stående i en vrå. Iuru skall industriidkaren blifva skyddad i ittningen af sin vällförvärfvade modell? Skall van fly till den utvägen som professor Molin nåste välja, nemligen att taga patent på Bälte 4 öonarne, för att hindra hvilken tjuf som helst ut genom kopior stjäla frukten af hans ahete och hans suille och förfuska hans tanke? Poteuter äro dyra. Det synes oss att man enklare och billigare kunde vinna målet genom att förklara utt ritning och modell till ett fabrikat är egendom ikaväl som fabrikatet sjelit, och att det ärlika straitbart att stjäla en i form framträdd ide kom att stjäla något annat. Eller vill man söra något mera positift, så säge man helt oonkelt: den fabrikant eller handtverkare som ill vara skyddad i egandet af modellen till ett abrikat ingifve ritning derå till kommerskollem. Den som eftergör sådant fabrikat stånd amma ansvar som för eftertryck, det vill säga niste varan! Motion om något skydd för artistisk-industriell :ganderätt var väckt vid nyss slutad riksdag, ocn som bekant förforo utskotten då såsom conung Herodes: d; mördade likt och olikt. Men förslaget kommer nog igen under en eller mnan form, och skall säkert leda till ett godt esultat. Utom hrirr Bolinder ha man sett på sednare iren de båda porslinsfabrikerna, i vacker täflan, mlita: den ene professor Molin, den andre Nerpin som modellörer. Bland guldsmederne vatva hrr Hammer och Föron användt konstvärligt biträde till särskilda, beställda arbeten. Och kanhända hafva ännn flere yrkesidkare gjort ammalunda; de nu uppräknade torde dock ra de allmännuast kända. Det är emellertid saknaden af artistens hand, -:om gör det svenska guldsmedsyrket och möbelnickeriet underlägset en del af de danska. Från utflykten i anledning af hrr Bolinders ontänfigur återgå vi till öfriga expositionsirtiklar. Näst bortom nämnde figur står en paviljong it ejutjern från hr Jacques Lamms gjuteri i 3tockholm. Den är luftig och prydlig. I taket ger en ljuskrona; i midten står konungens yröstbild på en piedestal, mot hvilken luta sig ifsjutningar utaf Carl IX:s sköld, förvarad i lif ustkammaren säsom eit af Beuvenuto Cellini nasterverk. — Paviljong är ornerad med bord. stagerer och blommor; utanför den stå påvaktfranka grenadierer och omkring den stå krukor med sjutna växter på antika fotställningar. Alla dessa irtiklar hafva åsatta priser och tjena till pryd vader i förstugor, å terasser, i trädgårdar o. s. v. Vi stanna för denna gång vid en väl ordnad trofe af Bofors bruks tillverkningar af rund:ern, spadar och skyfflar, och undra hvad dessa 1 es