Dagens Nyheter – 27 juni 1866, sida 1

ten och detta bröd, som han bar till Antonia Verdi, var beräknadt att räcka för aldra minst åtta dagar. Herr Tremblaye öppnade dörren till bålan och stannade på det högsta steget af trappan. Han erinrade sig då en händelse som länge varit nästan alldeles utplånad ur hans minne. Han kom ihåg sitt besök hos mor Moloch, då hon lät honom i en magisk karaffin skåda hvad han skulle komma att göra tio år derefter. — Åh! det var då sannt! stammade han. Mor Moloch gäckades icke med mig; ty detär nu på dagen tio år sedan jag hos henne blef uppiyvst om hvad som skulle ske i dag... Besynnerligt! .. Hvarifrån komma dessa sällsamma ljus, som ibland för de dödliges häpna blickar upplyser framtiden, likasom ett norrsken den mörka natten? Wolf gick ned i hålan och stannade ett par steg ifrån Antonia Verdi. Han ställde krukan bredvid henne och lade derofvanpå det. stora brödet. Fången försökte resa sig upp, men ho var så svag att hon sjönk tillbaka på sin usia bädd. : — Jaså, det är ni, Rolf, sade hon med oigenkäulig och mycket otydlig röst, det är ni... . Eftersom uni kommer sjelf i stället för att skioka er betjent, tar Jag för afgjordt att ei uytt elag hotar mig; men hvilket detta än rå vara, afvaktar jag det utan fruktan, ty jag har lidit så mycket att jag icke kan lida mera utan att dö... och döden, det är befrielsen . — Ni har rätt, Venus, svarade Rolf med lugn, jag bringar er verkligen befrielse . .. Denna fävgelschålas dörr skall tillslutas för att icka TOT