Dagens Nyheter – 27 juni 1866, sida 1

lolf inträdde i det fyrkantiga tornet och k upp till Johamur, koder det att betjenten uträttade det ärende som blifvit uppdraget åt honom. Två timroar scånare bLefunno sig alla falckmyntarne på det rum, dit deras styresman kallat dem. Rolf lat icke vänta på sig. — Mine vänn. sade han till dem, detta samfaud, som hittills varit så blomstraude, måste nu upphöra. Det ktiga beskydd, vi ätnjutit och hvilket vi hafva att tacka för satt polismyn idigheten icke blandat sig i våra altfärer, devta beskydd ega vi icke mera. Jag vct, olyckligtvis med full säkerbet, att vi inom få dagar komma att bli omringade och inneslutna i detta slott, utan möjl t att undkomma. Då äversti intet aunat äv att göra motståud, tills vi stupat allesammans, eller också springa i luften med det gamla sloitet och alla de skatter, vi Mina vänner, intetdera af dessa r ör angenämt; låtom oss derföre tag parti och rymma fältet, mecan tid är. Här ha ni vyckela till det rum, der guldtunnorna förvaras. Må hvar och en af eder taga så mycket guld han anser sig behötet alt-ban blir en rik man, och må jas åt, hvar och en begifvande sig va, så myc vi sedan sk dit slwnpen eller hans egen böjelse leder honom. Inom tre dagar lemnar jag Frankrike och kommer aldrig mera tillbaka hit. Om några uf oder vilja följa mig, står dev dem fritt, och hvarthän än ödet må föra mig, skall ) jag taga dem med mig och behaudla de m såsom trogua vänner och tjenare. Fatten det beslut I sjelfva finnen för godt, men bestämmen eder fort... Jag har intet vidare att tillägga.