Dagens Nyheter – 26 juni 1866, sida 2

— Har ni sagt allt hvad ni kar att anföra? frågade han efter en stund. Fången gjorde ett jakande tecken. — Så länge ni velat tala, har jag ej ansett mig böra afbryta er... Om ni behagat fortsätta ävnu vidare, skulle jag ha iakttagit samma tystnad... Ni har nu slutat, se här hvad jag svarar er: — Om ni tror på Gud, bed hovom förlåta och skona er, ty jag, jag kommer icke att visa nägot öfverseeude, jag kommer icke att förlätal Antonia Verdi uppgaf ett hjertslitande skri, kastade six handlöst på bädden och vred sig konvulsiviskt. Rolf återtog: -Jag har redan nämat för er att Johanna af Chambard, denna cuglagoda varelse, som eger min kärlek i oinskränkt mått, för er skull velat tillskynda sig döden ... Uader tre dagar och tre nätter har bon icke smakat hvarken on bit bröd eller en droppe vatten... När tre davar och tre nätter förllutt, skall man bära vetten och bröd till er. Jag har bestutit att uni skall utstå samma qval som Johanna af Charbard. Rolf tystnade. Fängelsehålans dörr tillslöts och nyckeln yreds om i låset Under några ekuuder hörde Antonia Verdi ljudet af tunga steg, som aflägsnade sig. Detta ljud blef etter vand allt svagare, cn ny dörr tillstängdes — derefter hördes intet mera. Grafvens mörker herrskade i den undexjordiska fängelsehålan och helvetets förtvifian rasade i Antonias hjerta.