ningen, utgjort föremål för stadsfullmäktiges bekymmer. Så heter det i Dagbladet. Herrar stadstullmäktiges bekymmer förundra oss För vsåvidt det rörer utskaånkningen, hafva fullmäktige sjelfva genom sina beslut undergrält det ekonomiska beståndet hos en ej ringa del af den samhälls vi tiliköra. Hvad det moraliska beträffar h vi ej ännu erfarit någon åtgärd som förhindrar supsren att i sitt hem elier på lönukrogen skaffa sig spritdrycker och der ötverlasta sig, för bvilket de läsliga utskänkarne sedan få upphära det moraliska ansvaret. Att en allmän öuskan finnes att reglera ut känkningsrörelsen på sådant sätt alt minsta möjlis onda föranledes, det erkännes, och deri instämma äfven vi; men lider samhället ot om de mla utskankningsrättigheterna, som för närvarande innehatvas af och skötas genom personur, somaförverståthållare-embetet erhållit bevis öfver sin frejd (en myndighet som ej vill göra sig skyldig till det felet att taga miste på p.rsvon) fortfarande förblitva i samma händer? Vi tro det ej, ty ae hvilka ä auktionen inropat sina rättieheter hafva ej, efter hvad vi förnummit, minskat samhällets .lidande., etler den demoralisation som uti dessa förlållanden hafva sitt upphor och sin bördiga jordmån. Vi inse ulitför red:s mening och hvad som uttalats af :tskillige hrr stadsfullmäktige, neml. att bilda ett bränvinsbolag i hutvudstaden, hvarigenom vi från fria medborgare skulle komma i den olyckliga belägenhet att uom vär arbotsaninhet rikta några få rika samhällsmedlenumar, ty utt aktierna komma. att ställas temligen höpt, för at utestänga mindre bemedlade från att dela den möjligen uvlilvande vinsten ), är utom allt tvilfvel — och huruvida superiet genom bolags budande förekommmes ett problem, svärlöst nog, så lär staten tillåter tillverkning ar bränvin och införsel af spritdrycker. Vi buga ossdjupt för edert mod att uttala den åsigt: unt allmän moral och ordning fordra såmvetsgranun efterleinad ar lag, både af allmänheten och myndigheten. Att personer, likval som iakttagit såväl ötverstäthållare-embetets som handeisoch ekonomi-kollegii föreskrifter för att få förestå eller biträda vid utskänkuimng blifvit öfverraskade af kallelse till poliskanmmaren, är onekligen en sanning, äfvensom att de dersiädes höga böter, är äfven sant. Men huruvida dessa personer bort blifva eller ;vetuunits fulit Iag ligt skyldige, till dessa böter, torde haudeisoch ekonomi-kollegium kunna upplysa, som just på grund at öfversiäthållare-embete färdade frejdebevis meddelat tillstånd deis att få begagna föreståndare, dels biträden. Hvem har således här öfverträdt lag och författning samt moralisk ordning? Säkert ej den, som ställ dem till eiterrättelse. Som bekant är, innehafva åtskilliga orden skaper utskänkningsrätt. — Skola dessa sällskaps medlemmar alternera med hvarandra att sköta rörelsen, och hvem af dem skall i så fall vid herrar Frimurares-, Timmermuns-, Coldinu-ordens samt barnbuskällarens lokaler åläggas att stå vid källardisken och sjelfve ansvara för rörelsen? Att detaljera alla de sätt, som nu uppfinnas för att försvåra bedrifvandet af vårt yrke, skulle upptaga alltför många tidningsspalter. Vi hoppas ännu likväl att för så vidt hrr stadsfullmäktige ej vilja sätta en samhällsklass, som ej drager den minsta skattebördan, utom lagen, de lemna den något skydd från sin sida. Samhällets bestånd rubbas troligen ej deraf att några snart orkeslösa gubbar och gummor få i fred lefva tills de dö, ty får detta hejdlöst fortgå skall man snart nos kunske få se en poliskonstapel posterad utanför sin port eller innanför sin dörr, som förbjuder utskänkningsinnehafvaren att lemna sin bostad utan ötverståthällareembetets serskilta tillstånd, eller, om detta ej sker, rättigheten indragas, om egaren genom frånvaro, för sjukdom, eller för affärer ej fiunes uti utskänkningseller försäljnings-lokalen vid efterfrågan. Hvad nu åter sjelfva skrvifvelsen till handelsoch ekonomi-kollegiwm beträffar, hoppas och tro vi kollegium vara lika, om ej mer hemma i lagfareuheten än Dagbladets redaktion, hvarför samma skritvelse utan red:s till allmänheten ställda salvelsefulla brottmålshistoria kunnat i tidningen intagas, om nemligen afsigten ej varit att hos allmänheten bibringa den åsigt att hvad som vederfares 0ss är rätt, samt att ställa oss för allmänheten i samma föraktliga-ljus som red. tagit sig friheten betrakta OSS. : Vi hade tänkt med tystnad förbigå hela skrifvelsen, väl vetande att om vi öppna munnen till något försvar, vi tystas med bötiallande för den eller den försummelsen, vare sig den finnes fullt laglig, eiler ej, men då vi uti Daglivt Allehanda för den 13 dennes sett curator ad litem hr Hauftmann uppträda med sina påståenden till rikets ständers justitie-ombudsman ätven till vår förmån, hafva vi trott oss våga försöket att komplettera hans framställning, äfven väl vetande att detta vårt ätgöranude sannolikt ej kommer att aflöpa utan sina mänga bekymmer för oss, öfver hvad som nu skall framstå, i hvad man kallar laglig och moralisk form. Gamla utskänksaingsinnehafvare. ) Hela vinsten skulle ju tillfalla staden. Red:s anm. DR TRES TIME TYG OREAS IAR IAAF EST VPOET IEEE AR SO SE s ofvansagda ut