Dagens Nyheter – 23 juni 1866, sida 2

Ra Ne öppnar, jag öppnar straxt och utan prut, min värde herre. Orsaken kvarföre jag sJorde invändningar var att jag icke visste... Det ur bra. Purtvakten läste verkligen upp porten med darrande hand, ty en outsäglig förskräckelse hade git honom. De tre månnen imträdde; men ryttarne stannapå gatan. — 1 hvilken våning är signorans sängkammare iut ade mannen med gulonerna. den första. — Har ni ljus inne i ert rum? — Ja, herr officer. — Gå då och hemta hit det! Portvakten Jydde. Eter några sekunder kom han ut med en lampa. Han kunde nu se de personer. hau hade framför sig. Den galonuerade mannen, som han redan gissat vara en högr polis isteman, hade mycket mörk ansi och tycktes ha ut eu temligen framskriden åder, att dömma af de djupa fårorna i haus panna, äfvensom hans hvita mustascher. Han talade i näsan, hvarigenom hans röst blef högst obehaglig. — Gå förut och visa oss vägen, sade han. — Till siguorans söugkammare? — Ja. — Herr officer, kanske ni tillåter att jag ro; par på eu kammarjuugfru? — Men om min matmor redan lagt sig? — Då får hon stiga upp. — Vore det inie battre att på förhand underivta henue om herrarnes ankomst? — Det får icke ske. OA